Alltså vad är detta? Kackerlackor i lägenheten i Malmö vilket gjort att jag helt maniskt städat alla dagar i veckan. Har dessutom blivit indirekt beskylld från hon jag hyr av, tack för den. Missförstånd och överreaktioner är annar tema för vår relation vilket gjort vissa dagar odrägliga och stressiga. Dock verkar det överslätats lite men jag vågar inte riktigt lita på att hon är tillräckligt stabil för att det ska gå smidigt sen när jag flyttar. Detta gör ju att stressen inte helt avtar och jag längtar mest efter att flytta härifrån, bort från relationen med henne och kackerlackorna i lägenheten. Sen fick jag två mejl nu som var lite irriterande. Dels en kreditkontroll som inkclub gjort som inte medgav köp, vilket jag inte har någon förståelse för alls. Det andra var ett mejl från kursansvarig som säger att jag inte lämnat in extrauppgiften för att jag var frånvarande sista seminariet... men jag var där... och hade dessutom han som seminarieledare..
Sammantaget känns det som om det är något som säger att jag inte går att lita på, att jag måste bevisa mig värdig och pålitlig. Det känns bara sjukt frustrerande och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Är det någon som vill säga mig någonting? Ska jag välja andra vägar än dom jag tar? (förstorar jag upp detta till att handla om livsval när det egentligen handlar om en rad likartade men okopplade sammanträffanden?)
Utöver detta är saknaden av Mattias helt massiv nu. Han känner likadant. Ibland orkar jag inte med detta mer, men vad är mina alternativ? Vi får försöka ses så mycket det går.
Jag har en liten gnista kvar och tänker använda den till uppsatsen för att den ska bli så bra som möjligt och göra bra intryck hos MF. Förhoppningen om att detta år kommer leda till ett arbete kommer hålla mig vid liv, i alla fall tills sommaren.
2 kommentarer
mamma Monica
20 Jan 2015 14:32
Man får ha dåliga dagar!!
Men det kommer BÄTTRE dagar:)
Förstora inte upp det, du jobbar på bra, dig kan man lita på, du har en fin kille som också Längtar <3
Njut av det <3
Snart är det vår!!
KRAMAR från mamma
Linnea S
20 Jan 2015 19:30
Åh, hög igenkänningsfaktor. :( Jag har bara 5 veckor kvar på jobbet nu och har helt tappat inspiration, engagemang och lust. Och det går ut över mitt jobb så klart. Och så får jag skuldkänslor över det. Har senaste veckan känt mig som världens sämsta psykolog. Det kan så klart vara gravidhormoner som spökar och att jobbet går mot sitt slut. Men jag tror bannemej att det beror på att det är januari också. Januari och februari brukar vara tunga månader för mig, jag blir lätt låg och lite så där hudlös för saker som händer omkring mig. Ta inga livsavgörande beslut denna tid sa en gång en vis själ till mig. Det tåls att tänka på. Tråkigt dock att höra att du också har det tungt. Ville mest bara säga att du inte är ensam. Och jag minns när jag och Björn hade distans, då tyckte även jag januari/februari var ett helvete. Hoppas du hittar hoppet igen. Och håll ut, för det vänder ju så småning om. Jag ska försöka göra detsamma. Och igen, du är inte ensam. Ta hand om dig kompis! STOR KRAM
Kommentera