På en dag har världen ruskats om något. På väg till biblan imorse kände jag mest opepp på allt; det grå vädret, mitt bleka face, insikten om att kursen i projektledning kommer bli ofattbart tung, saknad av Mattias och lite små tankar om hur denna vecka tett sig hittills, not in my favour om vi säger så.
Men under introduktionen till uppsatskursen som vi hade på eftermiddagen blev jag mer peppad, Peppad på att börja skriva på min uppsats, hitta vinklar och se hur jag kan göra detta på mitt sätt. Det hjälpte tonvis att jag blev tilldelad bra handledare, känns väldigt bra att ha fått människor som jag känner att jag kan kommunicera med. De var även så himla schyssta i sin approach när jag frågade om jag skulle få mindre handledartid eftersom jag var ensam: "ni får så mycket ni känner att ni behöver, vi ställer upp". Gött mos, känns som om jag kommer behöva bolla mycket.
Sen öppnade jag ett mejl och min opepp-fredag förvandlades till något helt annat. Sista uppsatsen på SLU, om ekonomisk hållbarhet, resulterade i att jag får publiceras tillsammans med några andra utvalda i klassen i en rapport. Som om inte bra betyg var grymt skönt nog så ser jag detta som ett extrapris för höstens ansträngningar. Den ska revideras och läsas av samtliga författare så språk och sådär är bra. Detta kommer ju innebära att jag måste lägga ner lite tid på den men det kommer nog kännas värt sen. Himla kul tycker jag :)
