Usch har just varit och sagt ett sista hejdå till mina vänner. Anne (B) blev ledsen såklart och då blev jag också ledsen såklart... Några metrostationer senare sa jag och Sophie hejdå till Anne (G) och Mara och någon kompis till henne. Många pussar och kramar. Sen tog jag och Sophie vår sista prommenad längsmed bakgatorna från Vendome. Många promenader längs de gatorna... Det kändes som om vi skulle kunna säga, "Well have a good-night I might see you at the library tomorrow". Men det kunde vi ju inte säga. Så det blev kramar och en sista hejdå. Sedan gick jag den sista biten själv förbi Ave Melrose, Ave Wilson, Ave Harvard... und so weiter.
Det började med att jag gjorde min sista tenta i tisdags. Det var i miljökursen och jag hade pluggat ganska hårt. 60 multiple choice frågor och en essay fråga som var värd några ynka poäng. Det gick ju sketafint siddu, kändes som om det var en lätt tenta, puh skönt att avsluta med den känslan! Sen var man ju klar... Kändes lite konstigt, alla blev liksom klara vid olika tillfällen, Sophie blev till exempel klar idag den stackaren.. Hade en tenta igår och en idag. På kvällen mötte jag och Anne (B) upp Jenny och Marie för att gå till Café Campus, där alla studenter diggar till allt från 50-tal till 80-tals musik varje tisdag. Härligt! Dansade och dansade och träffade lite kompisar. Men något gick lite snett och jag blev helt plötsligt superonykter, med det lilla vett jag fortfarande besatt bestämde jag mig för att dra hemåt. Kommer ihåg att jag står i garderoben och frågar "have you seen my wallet??" till garderobstjejen... Kommer på ungefär 3 minuter senare att jag håller den i handen. Så ni fårstår undefär vilken nivå jag talar om. Lyckades ta mig hem, ett mirakel, och mådde inte särskilt bra resten av dygnet... Vilket gjorde att jag missade hejdå festen. Vilket inte gjorde så mycket, hade varit kul men var och sa hejdå till nästan alla idag ändå. Missade även skype-möte med Ida och lunch med Denise.... Men jag tror faktisk att nån la något skumt i min öl... Så I'm probably excused.
I will try to write some notes in English just for my international friends. It was alot harder than I thought to say goodbye to everyone, especially my girls... Sophie, Anne-Christin and Anne. When I think back of the times we shared it will all be happy memories even though we had some hard times cursing over our studies (oh the work-load!), missing people at home or just feeling down. Indeed this time in Montreal haven't just been fun and games, you had to have some kind of routine and after a while even this life gets normal or even grey. But the thing is that we also had some very nice trips, fun times out and good dinners and chats. To be honest I won't miss Montreal as a place, what I will miss is the people attached to this place and the memories related to it. I'm gonna be sad tonight, and problaby don't get that much sleep, but I'm glad to go home again. I really miss Mattias and our life in Gothenburg, I still belong wherever he is. Hopefully I'll see the friends I met here in Montreal again sometime in the future, the most important thing is to meet with the girls again this summer.
So bye bye Montreal, I guess I won't see you again....
Nice to meet you...
