Martina

vaknar upp i famnarna på min älskade vän. dagen börjar bra. han drar iväg på fotbollsträning vid halv elva och jag är kvar en stund i lägenheten och diskar och gör mig klar. tar två min över elva -bussen in till stan och kvart över elva bussen hem. känner mig glad och pigg, nästan ingen snö ute och det är lite ljusare än vad det varit på länge. hejjar glatt på busschaffisen.
ganska seg har jag varit hela dagen, satt och spelade heroes 4 ett tag, var år sedan.. skönt att göra något man inte har någon nytta av eller får ut något av nån gång ibland känner jag. åkte ner med kim till dansen vid tre. väntade på att mötet skulle ta slut så att jag och rickard kunde filma två av mina danser till imorn. (dansen drar igång imorn). var perfekt tyckte jag, att ta kvart över fyra bussen hem. men det började bli lite bråttom och prick började vi filma. tog väl sju min. lugnt tänkte jag men sprang ändå för att inte bli helt dyngsur. (det hade börjat regna rejält.. ) just ja vispgrädde skulle mamma ha! äh, tänkte jag, har ju fem min på mig det hinner jag. rusade genom ica och sprang till kassan. självklart väljser man fel kö och kommer till en ny kassörska som ska fråga om allt. hon tappar grejerna när hon ska dra streckkoden och är allmänt sölig. men jag är ju blyga lilla martina som inte vill skynda på utan väntar. när köpet äntligen är klart rusar jag ut, pustar ut, där står ju 708 och 704 som också ska gå samtidigt som 707. dom åker iväg och 707 är inte där.. jag väntar.. väntar.. men självklart har jag haft sån osis att den åkte lite tidigare än dom andra två.. nästa buss går kvart i sex.. 
jag ringer mamma i hopp om att hon tagit med sig sin mobil upp till innebandyn på lugnet. inget svar.. provar carros mobil.. inget svar.. ringer på pappas.. men han är hemma. "jaha, då får du väl gå hem då". jo, had verkligen kunnat göra  det, hade varit skönt att röra på sig lite, om det bara inte var för att det var storm ute, jag skojar inte. sibyllakskylten blåste ner, folk med paraplyn hukade sig mot regnet när de gick förbi och flera av dom vändes ut och in (paraplyna alltså). 

ringde mattias, tänkte höra vad han höll på med och vart han var. han var hos romeo-måns och försökte få upp några frigolitlister. gick tydligen inge bra. jag berättade min story. dom börjar skratta hysteriskt i andra änden, känns så dumt såntdär.. man har ingen aning om vad dom garvar åt , jag står ensam och fryser vid en busshållsplats och dom är inne i trygga värmen och har trevligt. blir lätt opepp och avslutar samtalet. pruppen ska ut på maskerad ikväll, jag vill vara pigg och fräsch imorn så jag stannar hemma. men jag har alltid velat gå på maskerad.. det är så kul att klä ut sig.. 90 pers var bjudna.. helt sjukt mycket folk till svärdsjö ikväll alltså. 
i alla fall så bestämde jag mig för att ta en 53 till timmervägen och gå resten. steg av bussen och började gå i motvinden. regnet piskar i ansiktet på mig. var inte helt rätt klädd heller med en tunn jacka och min nya tunika under.. mina miniskor och strumpbyxor.. ett par är ute och halvjoggar upp för krondiksbacken, jag går om dom. 
känner mig ensam, blöt kall och glömd när jag kommer hem. 

jag saknar verkligen solen.. man mår inte bra i detta mörker. 
detta är en ovanlig kväll, ingen utgång.. ska det kännas såhär varje lördag? det känns inte super.. men imorn däremot, ska bli så skönt att vakna upp och vara pigg. har disco grund 13-uppåt kurs som jag ska hålla i klockan 12 och vuxna street klockan 16. full rulle igen! häälit. sen är det kurser på onsdag och torsdag också. mer träning mindre supa. 

egentligen är jag glad. mn tänkt om solen kunde kika fram, bara nån timme bara nån dag eller så.. är det verkligen för mycket begärt?