idag var det inte nådigt.. i alla fall inte för dom som var tvungna att vara ute. igår när mårtensson och christer satt i fikarummet och snackade om att det skulle komma flera dec snö imorrn så var det ganska svårt att tro. igår var en väldigt fin höstdag, lagom kallt och solen (kanske inte sken direkt) men det var hur som helst ganska fint väder. att vakna upp i ett snölandskap dagen därpå var förbluffande.. jag frågade mamma om hon kunde skjussa mig ner så slapp jag skynda mig för att hinna gå ner (i jumpadojjor eftersom jag lämnat kängorna på posten dagen innan). hon sa jag och jag pustade ut, men hon ångrade sig snappt när hon komm på att hon två timmar senare skulle skjussa isabelle och gänget till tåget, hon ville inte riskera att fastna någonstans. eftersom jag bara hade 20 min på mig innan jag började så var jag tvungen att ta cykeln ner.. jag fick bistert ångra att jag inte tagit skidglasögonen med mig för det piskade i mitt ansikte och jag såg inget. vägarna var då inte heller plogade så jag gled fram sakta i stormen. men tro det eller ej, jag kom fram i tid och var sådär lagom utmattad.
på posten var det lite smått kaos eftersom att sommardäcken fortfarande satt på bilarna och skulle bytas nu i eftermiddag.. så pappa var ute i garaget och bytte på framhjulen enbart, för att hinna.. men det blev bara 4 bilar gjorda.. jag var ju tvungen att ta mig ner till stan för att lämna posten på lantmäteriet, länsstyrelsen, dalarnas försäkringar, ams och sortera alla brev och paket på kassaservice. så jag gav mig iväg i en bil som bara hade vinterdäck framtill och sakta men säkert kom jag fram till mina mål. alla bilar låg och körde i 20km/h på 70 vägarna men ändå så trodde jag många gånger att jag skulle krocka med någon. minsta lilla rattsving och du låg i diket, det gällde att hålla tungan rätt i mun.
i alla fall så kom jag ner till kassaservice och började lasta den blöta posten på vagnen.. men när jag skulle dra in den igen var den tung som bly och ville inte röra sig.. nästan.. väl inne så var posten, såklart, dyngsur.. not my fault..
kom tillbaka och så att inga bilar stod uppradade som de brukar.. hmmm.. tänkte jag. fick reda på att de flesta bilturerna var inställda och att de som körde lantbrevbäring eller allmän utdelning med bil skulle hjälpa oss cyklister och elfordonsbilister, woohoo! monkan hjälpte mig och tog biten med alla trapphusen (nästan) hur skönt som helst, men fastän hon hjälpte mig så tog turen lika lång tid som vanligt. roligaste var nog ändå när 10 cyklister lämnade garaget i gemensam trupp, alla var glada och skrattade när vi for fram.. (eller for gjorde vi ju inte.. gled snarare) fram i ledet så man hur alla försökte hålla sig uppe utan att ramla men det var inte lätt, bakom mig hörde jag anna-lena tjoa : "nu är det nog många som tänker; men brevbärare det är nog yrket för mig!" haha.. jag mötte många medlidande blickar idag och fick några kommentarer från personer som gömde sig under byggnader för snön.
äntligen inne, uppdraget slutfört, och det gick faktiskt inte så tokigt. det värsta var nog hemresan.. jag släpade cykeln hela vägen tillbaka till posten. jag frågade jenny igår om vi skulle gymma idag.. men det behövs ju verkligen inte nu!
nä lite hungrig är jag allt, ska se om jag kan göra någon smarrig mackan och kanske lite te..
hejdåre!
på posten var det lite smått kaos eftersom att sommardäcken fortfarande satt på bilarna och skulle bytas nu i eftermiddag.. så pappa var ute i garaget och bytte på framhjulen enbart, för att hinna.. men det blev bara 4 bilar gjorda.. jag var ju tvungen att ta mig ner till stan för att lämna posten på lantmäteriet, länsstyrelsen, dalarnas försäkringar, ams och sortera alla brev och paket på kassaservice. så jag gav mig iväg i en bil som bara hade vinterdäck framtill och sakta men säkert kom jag fram till mina mål. alla bilar låg och körde i 20km/h på 70 vägarna men ändå så trodde jag många gånger att jag skulle krocka med någon. minsta lilla rattsving och du låg i diket, det gällde att hålla tungan rätt i mun.
i alla fall så kom jag ner till kassaservice och började lasta den blöta posten på vagnen.. men när jag skulle dra in den igen var den tung som bly och ville inte röra sig.. nästan.. väl inne så var posten, såklart, dyngsur.. not my fault..
kom tillbaka och så att inga bilar stod uppradade som de brukar.. hmmm.. tänkte jag. fick reda på att de flesta bilturerna var inställda och att de som körde lantbrevbäring eller allmän utdelning med bil skulle hjälpa oss cyklister och elfordonsbilister, woohoo! monkan hjälpte mig och tog biten med alla trapphusen (nästan) hur skönt som helst, men fastän hon hjälpte mig så tog turen lika lång tid som vanligt. roligaste var nog ändå när 10 cyklister lämnade garaget i gemensam trupp, alla var glada och skrattade när vi for fram.. (eller for gjorde vi ju inte.. gled snarare) fram i ledet så man hur alla försökte hålla sig uppe utan att ramla men det var inte lätt, bakom mig hörde jag anna-lena tjoa : "nu är det nog många som tänker; men brevbärare det är nog yrket för mig!" haha.. jag mötte många medlidande blickar idag och fick några kommentarer från personer som gömde sig under byggnader för snön.
äntligen inne, uppdraget slutfört, och det gick faktiskt inte så tokigt. det värsta var nog hemresan.. jag släpade cykeln hela vägen tillbaka till posten. jag frågade jenny igår om vi skulle gymma idag.. men det behövs ju verkligen inte nu!
nä lite hungrig är jag allt, ska se om jag kan göra någon smarrig mackan och kanske lite te..
hejdåre!
