Martina

Nu är vi i Fort Portal. Efter att ha varit på UCA kontoret och sagt hejdå till Robert och Patrick med en varsin flarra vin i gåva så spenderade vi resten av måndagen åt att packa våra grejer och vandra en sista gång genom stan i Mbarara. På tisdag morgon kom en minibuss och hämtade upp oss, Patrick hade varit i kontakt med chauffören så att vi slapp släpa väskorna ner till busstationen, sweet. Det tog kanske 2 timmar innan minibussen var full nog att åka ifrån Mbarara, vi hade redan träsmak, lite klaustrofobi och var lite smått nerkylda (förvånansvärt kallt på morgonen, speciellt när de var tvungen att köra med öppen baklucka så att våra väskor skulle få plats).

Igår morse, hör och häpna, gick vi upp tidigt föratt kolla på solupgången.

Synd nog visade sig solen gå upp precis bakom ett buskage...

Det steg på folk och klev av folk efter vägen mot Kasese, vi såg stora slätter av teplantage och så en del matoke förstås. Vi stannade en gång för lite lunch vilket bestod i att en massa försäljare som kommer fram till bilen med grillspett, casava, kex, läsk och chapati. Efter ”lunchen” kom vi in på vägen som ledde genom Queen Elisabeth National Park och det första vi ser från kullen vi åker på ner över dalen är en stor silhuett av en elefant. Wow! Vi satt med uppspärrade ögon hela vägen genom parken och Ugandierna tyckte nog vi var lite lustiga. Det blev lite tävling i vem som såg ett djur först, men det blev inte så många ändå, det var trots allt mitt på dan då det var som varmast och de flesta djuren söker skydd från solen. Vi såg dock några fler elefanter, vilket var väldigt häftigt. Nästan ute ur nationalparken åker man förbi ekvatorn igen, så nu är vi på samma sida ekvatorn som Sverige igen.

Morgon i Fort Portal, utsikten från vår balkong

Väl i Kasese bytte vi minibuss till en som skulle ta oss till Fort Portal, lite mer fotplats och inte lika många som skulle åka. Chauffören körde dock antingen jätte jätte sakta eller jätte jätte fort (speciellt i kurvorna av någon anledning) så det kändes lite obehagligt, speciellt när det börjat bli så mycket dalar. Men landskapet som bredde ut sig var otroligt vackert och vi fick en bra känsla för Fort Portal direkt när vi såg den första skylten. Vi blev avsläppta och sträckte på benen en stund innan vi hoppade på varsin boda-boda som körde oss ca 100 m till ett guesthouse vi sett ut i vår guidebok. Det är ett helt ok ställe att bo på, vi har varsitt rum (första gången vi inte delar, kändes lite skumt i början), med egna toaletter, skrivbord och stor säng. Vi betalar typ 50kr/natten/var vilket är ett helt ok pris också. Det enda som kanske är lite störigt är att det låter ganska mycket från vägen som går utanför och vi har inte riktigt förstått när folk sover om nätterna... De är uppe till typ 03.00 och vaknar vid 05.00... Men det är inget som öronpropparna inte kan råda ganska bra bot på i alla fall. (Förutom inatt då för Ida som inte sov en blund, stackaren).

 Fräcka moln som bildas vid bergen

Vi är nu helt klara med transkriberingen av våra 15 intervjuer, vilket är grymt skönt! Nu ska vi sätta igång och skriva klart vår metod och också börja så smått på analysen. Det känns ganska bra just nu med arbetet. Även om det kommer ta tid att analysera våran data så är det fortfarande väldigt spännande.

I helgen tänkte vi hitta på något kul, kanske åka till en kratersjö eller göra någon annan tour, det blir till att boka något spännande idag! 

Men nu tillbaka till plugget!