Martina

Hej!

Vi sitter just nu i vårt nya rum här på Red Chili Hideaway. Vi försökte boka några nätter till men de hade bara dorm igår så det blev en natt tillsammans med en massa andra folk i en sovsal men nu är vi tillbaka i ett singleroom med varsin säng. Gött när man har datorer och grejer att vaka över att ha ett eget krypin.

I förrgår var första dagen vi hälsade på i centrala Kampala. Vi började med att gå ner till den stora vägen som ligger en bit nedanför vårt hostel för att ta en minibuss. Vi förstod först inte hur man skulle bära sig åt för att stanna åt en men vi frågade en local och hon skulle också ner mot stan (Nakasero). Minibussarna, eller taxi som de kallas här fungerar ungefär som bussar fast utan hållplatser. Det är bara att vinka lite så stannar de om det finns platser kvar. Lite skruttiga och halvrostiga som de flesta andra bilarna men helt okej att åka runt med. Det kostar 2,50kr att ta sig ner till stan vilket är väldigt OK. Vi fick lite hjälp att hitta dit vi skulle, nämligen till Shoprite. Vi fick gå längs en väldigt trafikerad väg en stund och kom sedan fram. Där köpte vi stövlar och frukt. Efter det tog vi oss en promenad i staden, kanske inte världens trevligaste stad att traska runt i... Varmt, mycket folk, mycket trafik men man känner sig ganska trygg och säker ändå. Vi hittade en restaurang längs vägen där Ida käkade bönor och jag ett fiskhuvud, gott. Efter det tog vi oss till ett ställe det stått om i guideböckerna, 1000 cups of coffee. Första kaffen, hur gött som helst! Sedan hittade vi en ganska lagom stor marknad för turister, så himla mycket fina grejer! Vi tog oss hem i rusningstrafik med en minibuss och allt hade gått bra. Så himla nöjda att vi klarat oss på egen hand så lätt.

Igår var Hampus här och vi drack nån öl, spelade biljard, käkade pizza (mmmm!!) och försökte skypa med Maja. Under dagen hade vi suttit med intervjuguiden och pillat, kände att det blev ganska bra faktiskt. Vi testade även att ringa Patrick, en ansvarig på MCB project som UCA har hand om. Elijah kunde ju inte träffa oss nästa vecka så han skickade uppgifter till Patrick direkt istället. Hur som helst så ringde vi honom och han ba: ”I've been waiting for you like I've been waiting for Jesus Christ”. Det kändes ju göttans att han tänkt på oss och väntat på att vi skulle ringa! Han sa att han hade planer för oss och att vår studie verkade superintressant :) Vi ska träffa honom den 2:a april.

Idag har varit en liten äventyrsdag. Vi möttes upp med Hampus igen, denna gång på ett ställe som heter Garden City. Det är där alla rika Ugandier och västerlänningar handlar sin mat och prylar. Stället är övervakat av vakter med k-pistar... Som överallt annars där rikingarna hänger. Detta hostel är till och med övervakat och instängslat. På ett sätt känns det ju skönt men på ett annat är det ju väldigt sorgligt och tråkigt. Ida köpte ett neon-organget regnställ på det stora supermarketet som fanns inne på GC, kan vara praktiskt att ha när det regnar som det gör. Vi kollade på lite souvenirer och tog oss en libanesisk lunch inne på food-court.

Efter det gick vi ut och tog vår första boda-boda! Många säger att det är totalt livsfarligt med dessa motorcyklar som samsas med bilar och minibussar på gatorna och dessutom tränger sig förbi, byter körfält och genar där de kan. Och vi kan väl säga att ja, det är totalt livsfarligt och det är ju skönt om man litar på sin förare men det grejen är ju att alla ska samsas och trängas så olyckan är ju framme förr eller senare. Vi ska försöka åka så lite boda-boda som möjligt här i Kampala. Minibussarna har dock fungerat väldigt bra för oss så vi ska fortsätta använda dem när vi kan.

Hur som helst så åkte våra boda-boda lite fel och vi kom ut på en dammig grusväg men vi visade dem våra guideböcker och kom rätt. Vi kollade in en katedral och tog sedan en liten promenad tills vi kom upp till det gamla presidentpalatset. Vi betalade 10 000 shilling var för inträde och en guidad tur. Bland andra Idi Amin hade bott där och guiden visade oss hans tortyrkammare där han dödat oppositionella med el-chocker. Kändes lite kusligt att gå runt i de blöta grottorna..

Vi tog oss ännu 2 boda-boda in till Nakasero igen och drack latte och kaffe-glass på 1000 cups of coffee och visade Hampus marknaden vi sett i förrgår. Sen åkte vi hem, helt bruna i öron, näsor, armhålor, ansikten av allt damm som är överallt och rejält dränkta i svett. Gött med en dusch och lite god mat på Red Chili.

Ha det fint!

Också, Grattis mamma på födelsedagen!!