Martina

Hej Hej hallå!

Vi har äntligen lite internet, även om det är ganska långsamt.

Hur ska man börja?

Resan blev en lång en. Vi började med att säga hej då till Mattias och Tim på tågstationen i Göteborg, det var lite jobbigt faktiskt. Vi hade någon timme på Arlanda innan flyget gick och hann träffa Majas mamma Lisa och syster Klara som också skulle med flyget till Etiopien. Flygningen gick bra trots att Ida är lite flygrädd, 9 timmar gick ganska fort. Väl i Addis sa vi hej då till Klara och Lisa och ställde oss i visumkön för att skaffa transitvisum. När vi stått där i ca 30minuter så visade det sig vara fel kö. Jag mådde ganska kasst, antagligen för att vi druckit för lite, så det var lagom kul att köa och krångla med visum men det gick tillslut och vi kom ut i Arrival Hall. Där stod Anna och väntade!

Vi hade en hel dag i Addis. Ganska trötta båda två så det blev inga extravaganta övningar. Anna fixade en minibuss som tog oss hem till henne och Ravi. De bor skitstort i en lägenhet de hyr i ett ganska lugnt område i Addis, hur gött som helst. Åh måste säga att klimatet var jäkligt gött! Precis lagom varmt, inte alls så svettigt. Vi började med en västerländsk frulle sedan guidade Anna oss runt i Addis, till någon marknad, ett café och en kyrka. Himla trevligt att träffa Anna och kul att se hur hon bor och vilken vardag hon har. Ravi hängde en del med oss också och han var ju supertrevlig han med :)

På kvällen åkte Anna med oss tillbaka till flygplatsen och vi sa hej då. Vid den tiden var vi rejält trötta och såg verkligen fram emot att få komma fram, det var ju bara några timmar kvar. Flygningen till Kampala var lite guppig på grund av åska i luften men som tur var gick det väldigt fort. Visumet gick snabbt att fixa (även fast vi inte riktigt förstår hur många dagar vi egentligen fick..). Men sen när vi skulle hämta ut våra stora väskor som åkt ända från Stockholm så gick det snett... Väskorna kom aldrig... Det som inte fick hända... Vi fick sätta oss ner och göra en anmälan om hur de såg ut och innehåll, kl 03.00 på natten var vi kanske inte superpigga på det. Hur som haver så kom en av bagagekillarna till receptionen efter ett tag och sa att han trodde han sett våra väskor. Och ja, det var dem! De hade kommit med ett tidigare flyg och lagts i ett låst rum. (Kan tycka det är lite konstigt att det inte registrerar sånt i sina datasystem...). När vi kom ut i arrival hall så trodde vi att vår pick-up från hostelet hade stuckit för att han fått vänta så länge, men han stod där ganska ensam med en skyllt med mitt namn på. Hurra! Ismael, vår taxi chaffis var supertrevlig och ville snacka hela vägen till Red Chili Hideaway. Han körde dock som en dåre... Men vi överlevde ju, han verkade ha koll ändå.

Vi kom fram till ett lerigt och regnigt hostel 6 km utanför Kampala city center och slängde oss i säng det första vi gjorde. Gött att vara framme!

Red Chili är supergött, det är ganska mycket västerlänningar som hänger här och har gjort ganska länge verkar det som. Många som verkar hålla på med studier eller forskning verkar det som. Maten är väldigt god också, för den är anpassad efter alla turisterna antar jag, de har till och med en pizza-ugn på gården. Det finns en bar och man kan boka olika sorters aktiviteter här också.

Lite reflektioner.

Vi är väldigt vita. Alltså inte bara just för att det varit vinter och så.. Vi står ut, det hade vi ju räknat med men det blir ändå lite chock på något sätt. Speciellt när man börjar gå runt i områden där turisterna kanske oftast inte hänger så mycket. Det är såklart många som ser oss som vandrande guldpåsar. De flesta är dock väldigt väldigt trevliga, de få som vi hittills träffat på. Man får försöka vara trevlig tillbaka och ha tålamod till att stanna och prata med lite random folk, det är ju svårt att veta på förväg vad de vill, vissa vill kanske bara snacka samtidigt som andra är ute efter något. annat.

Puh, första inlägget är alltid svårt. Men kort och gott vi mår bra och känner ingen stress över saker och ting. Elijah har dock mejlat och sagt att han inte kommer hinna träffa oss och det är ju lite synd. Men han ska skicka kontakt uppgifter till någon på UCA organisationen så förhoppningsvis kan vi möta upp någon där inom en snar framtid.

Kram!