Diagnostiserad idag då jag var till sjukgymnast för första gången. Var så himla pepp imorse och har fått så mycket lugnande kommentarer innan från vänner och familj som till exempel: "jag hade en kompis som hade ischias där sjukgymnasten sträckte ut benet och så var det borta" och så besöket jag gjorde hos vårdcentralen där doktorn sa att det troligtvis inte var diskbråck. Jag kände att nu vänder det, nu kommer det bli bra igen. Positiv också för att det har känts mycket bättre i ryggen, inte alls ont när jag hostar, nyser, sitter (okej bara nästan inte ont) och har sovit hela nätter utan pillor (nästan alla nätter). Bara lite orolig över domnigen i benet och mina sovande tår....
....precis det som sjukgymnasten sa idag var dåliga tecken, tecken på just diskbråck. Ingen reflex i akilleshälen på högra foten och domningarna tydde tydligen på att diskarna var uttänjda.. Jag fattade inte riktigt figurerna hon ritade upp på sin tavla, lyssnade kanske inte jättenoga. Var mest besviken och lite arg för att övningarna jag gjort nu i flera veckor var det hon förbjöd mig att göra... Stretcha ska man tydligen absolut inte göra, speciellt inte om det gör ont att göra det.
Känner mig inte lika pepp efter det mötet, utan mest lite nedstämd och lite arg på mig själv. Jag borde lyssnat bättre på min kropp. Nu är jag mest trött... Men kommer igen i morgon. Ska stå upp och plugga och sova på mage hädanefter.
Kommentera