Martina

Ah börjar dagen med en fin frukostbuffé. Livet är gött! 

Igår anlände vi till Mbarara! Det är en av de större städerna i Uganda men så särskilt stor känns den inte, city center kan man gå igenom på 20 minuter och sen är det mest kullar med bostäder, skolor, business-hotell och längre bort börjar jordbruksmarkerna. Vi befinner oss alltså i södra Uganda några mil från Viktoriasjön och ganska nära landgränserna till Rwanda och Tanzania.

Mötet vi var på i torsdags var intressant att vara med på. Det började faktiskt bara 20 minuter efter utsatt tid, men olika koordinatorer anlände även under mötets gång. Det började med en bön, men det verkade inte vara så strikt, vi sa ”amen” och det dög så. Först var det en massa snack från huvudkontorets sida om huruvida regionalkontoren och bönderna måste bli bättre på att skriva ner resultaten från olika projekt. Det är såklart viktig om de ska fortsätta få bistånd från bland andra Kooperation utan gränser. Vi fick även göra en kort presentation av vilka vi var och vad vi ska göra i Uganda. Jag tog på mig den, känns på något sätt enklare att presentera saker på engelska än svenska... Är inte alls lite nervös som hemma.

Sedan var det fika, en torr muffins och någon slags baklava samt African tea (som vi idag förstod var varm mjölk istället för varmt vatten). Den enda vita mannen i rummet kom fram och pratade med oss. Han var från Österrike och representerade deras Kooperation utan gränser kan man säga på huvudkontoret på UCA. Mötet fortsatte och vid lunch kom Robert som är regional coordinator i Mbarara. Vi pratade lite med honom och han verkade ha blivit informerad av Patrick Okello om att vi ville ner dit. Han skulle ta sin bil ner på lördagen (igår) så vi kunde åka med honom. Schyrre!

Gött i solen vid poolen

Vi hade en sista slappdag på Red Chili, bokade safari för i Maj då Tim och Mattias är här uppe i Murchinson Falls National Park och betalade för allt vi ätit i restaurangen.

Igår morse gick vi upp tidigt och fick skjuts av Ismael ner till stan där vi skulle träffa Robert. Han var på prick i tid och vi kom iväg snabbt och smidigt. Såg två motorcykelolyckor inom loppet av 10 minuter... Ingen som slutade illa som tur var. Vägarna var i lite blandad kondition men vi kunde oftast hålla ganska höga hastigheter. Sista timmarna var vägarna till och med ganska tomma. Robert pratade på under turen och vi såg vackra landskap, en glimt av viktoriasjön och Ankole-kor (de med skitstora horn). Robert köpte Tilapia (en fisk) i ett stånd där de sålde några stycken och hängde upp dem i ett snöre på vindrutetorkaren bak på bilen... Måste ha smakat lite avgaser sen alltså...

Comfort travel inn B&B

När vi kom fram till Mbarara 5 timmar senare så körde vi direkt till ett B&B som Robert ville visa oss. Det är en grusväg som leder in till boendet, fast det ligger ändå precis intill stadens kärna. Det är skönt att bo vid en sidoväg, blir mycket tystare om kvällarna. Vi förhandlade lite om priserna och flyttade in en till säng i ett rum (för vi vill ju inte bo i olika rum!) och kom tillslut fram till att 20 dollar/natt/var (ungefär 130kr) var bra för rummet. Då har vi egen toalett och dusch, frukostbuffé (vad vi vill äta) och middag på kvällen med någon rätt som vi själva bestämmer. Det är en Ok deal för att få det vi får. Vi kommer boka en vecka i taget eftersom vi inte vet hur länge vi ska stanna här i Mbarara.

Ida ville ta kort på ananasbilen

Himla fint kvarter vi hamnat i

 

 

Ikväll ska vi ha möte med Robert och hans kollega Patrick Kiiza (som vi träffade igår också) och bestämma en plan över de närmaste veckorna. Vi vill ju starta med data-insamlingen så snart som möjligt. Är lite nervösa över att de kommer att styra vår studie lite för mycket men vi ska samla oss och ha lite pondus på mötet ikväll och förklara vad vi behöver få gjort och på vilket sätt.

Vårt lyxiga rum!

Vi hörs!

Kram