Hej, vi lever.
På väg ut till en bonde i fredags
Sedan förra veckan då jag fick smärtstillande mot min onda höft har det banat lite berg-och dalbana med smärtan som strålar ner i benet. Har känts lite tråkigt att publicera ett inlägg om hur ont jag har varje morgon när jag vaknar... Det har dock varit fina stunder också då vi åkt ut till byn och gjort intervjuer, nu är vi faktiskt uppe i hela tio stycken, men vi har tagit bil ut varje gång för att på något sätt göra det lite lindrigare mot min höft.
Och jag som tyckte det var tungt att jobba som brevbärare...
Förutom smärtan så har vi det gött och bönderna är fortfarande väldigt hjälpsamma och Leonard som jobbar därute har hjälpt oss runt på sin motorcykel varje gång vi ska möta en ny bonde. Det har hittills varit blandat män och kvinnor vilket är väldigt skönt. Det är också blandat med vilka som kan engelska lite grann som bara behöver lite hjälp av vår tolk, de som inte kan något alls och de som pratar flytande. De är oftast väldigt inbjudande trots att de har mycket arbete att stå i på sina gårdar. Vissa bjuder på te, bananer eller läsk och några gånger har vi fått en rundtur på deras jordbruk. Det är fortfarande väldigt spännande och kul att komma ut till byn och träffa alla människor på SACCO och bönderna och vi har det väldigt trevligt med vår tolk Rogers som nästan alltid är på skämthumör.
Vi börjar dock tröttna lite på maten här på Comfort Travel Inn B&B och att vi inte riktigt har några kompisar att hänga med, vi har ju iofs fullt upp men men.. Vi kommer nog bli klara denna vecka och på fredag är det tänkt att vi ska ha en liten hejdå fest på SACCO ute i byn och bjuda alla som hjälpt oss därute på tårta och bananvin. Sedan vecka efter denna kommer vi försöka röra oss vidare mot något nytt ställe, kanske Fort Portal. I helgen kommer antagligen Hampus och hälsar på oss också, kul kul :)
Punghalsstork eller Marabou stork som de egentligen heter.
Igår tog vi en paus i transkriberingen och tog en promenad till Lake View Hotel, ett riktigt lyxhotell en liten bit utanför centrum där bara rikingarna har råd att bo. Vi tog oss dock inte dit för att kolla på rika Ugandier utan för att utnyttja deras pool. Sweet tänkte vi när vi såg att det var vi, två barn och en tjej som var där. Killen som var poolvakt ville dock verkligen bli vår vän.. Så han tog av sig sin skjorta, spände musklerna och ropade på sina killkompisar att hoppa i poolen... Föga imponerade av deras plask i poolen och vi försökte hålla oss för oss själva. Märkligt att på 10 minuter så var det plötsligt typ 20 andra som också skulle bada. Och märkligt den lättnadskänslan man känner när det kommer andra västerlänningar och lägger sig för att sola vid poolen. ”Inte längre så mycket uppmärksamhet på oss”. Hur som helst var det fina timmar vid poolen trots höftont på den tunna madrassen. Det var god mat på hotellet, värt de extra kronorna det kostade.
Såhär skulle man bo...
Som ni märker så skuggar denna höft lite allt som händer för mig just nu.. Och det går ju ut över Ida också vilket känns skitsurt.. Men jag hoppas att fortsatta stretchövningar kommer råda bot.
3 kommentarer
mamma Monica
22 Apr 2013 20:21
Kämpa på älskade Martina ! Snart släpper det onda :) Kul med nytt inlägg här, Tack för det :) KRAM
Mormor
23 Apr 2013 16:21
Verkligen roligt att läsa om era upplevelser!Inte så roligt dock med din onda höft.Jag har själv varit med om detta så jag vet hur det känns.Men kämpa på med dina övningar.Kram från mormor!
Mattias
26 Apr 2013 11:29
Jäkla höft att inte ge sig då... Men det är skönt att höra att du inte helt tappat sugen, älskling. Det blir nog bättre snart :). Himla fina bilder, och himla ful stork, det är så kul att du faktiskt kommer åt internet där nere!
Pussar!
Kommentera